Den blåfenade tonfisken är tillbaka i svenska vatten efter mer än 60 års frånvaro. Sveriges Lantbruksuniversitet (SLU) satellitmärker sedan några år dessa ganska hemliga fiskar för att få veta mer om hur de rör sig, varför de kommer hit och vad de äter. Allt för att trygga en hållbar förvaltning av bestånden. Våra Fiskevatten följde med på en märkningstur.
När den 250 kilo tunga fisken halas upp på båten måste det gå undan – forskarna har bara ett par minuter på sig innan bjässen måste vara tillbaka i havet igen. Som ett lite längre depåstopp som forskaren Andreas Sundelöf uttrycker det. För att hinna med är man därför fyra personer som hjälps åt.
Snabbt sätts en vattenslang in i munnen – fisken måste hela tiden få friskt vatten över gälarna – och en blå lapp sätts över ögat för att den ska vara lugn. Att den rytmiskt slår med stjärtfenan visar att den mår bra. Inom loppet av två-tre minuter monteras två olika sändare och ett identitetsmärke, längd och omkrets mäts och biopsier tas för att mäta miljögifter och blodprov för att mäta stresshalt. Dessutom tas ett fenklipp för genetisk analys. När tonfisken släpps tillbaka i vattnet måste man säkra att den hamnar på rätt köl och simmar av sig själv innan den återfår sin frihet. Vi befinner oss långt väster ut på Skagerrak, strax nordost om Skagens spets.
Nära utrotning i början av 2000-talet
Blåfenad tonfisk från Atlanten var tidigare en regelbunden besökare i svenska vatten. Under sent 1800-tal och första halvan av 1900-talet bedrevs såväl yrkesfiske som sportfiske i Sverige på arten men under 1960-talet försvann den från svenska vatten.
Under 1990- och början av 2000-talet fiskades den blåfenade tonfisken hårt i bland annat Medelhavet och var nära utrotning 2007 då en räddnings- och återuppbyggnadsplan togs fram: tvingande minskade fiskekvoter, åtgärder mot svartfiske, kontroller och uppföljningar. Arbetet leds av organisationen International Commission for the Conservation of Atlantic Tunas (ICCAT). År 2014 visade det sig att beståndet ökat markant och redan året därpå dök de första fiskarna upp i svenska vatten igen.
En andra chans
Andreas Sundelöf är forskare vid institutionen för akvatiska resurser (SLU Aqua) och leder fältforskningen på den blåfenade tonfisken i Sverige.
– Vi har fått en andra chans att studera dessa spännande fiskar och vill vara med att beskriva och förstå vad som händer, säger han.
De blåfenade tonfiskarna kommer sedan 2017 till Skagerrak, Kattegatt och Öresund från juli och några månader framåt och stannar några månader för att söka föda.
– Vi märker dem för att ta reda på födosöksbeteende, simvägar, flyttningsmönster och hur de rör sig upp och ned i haven, fortsätter Andreas Sundelöf.
Forskningen utförs i samarbete med Danmarks tekniska universitet (DTU), och till sin hjälp har forskarna en mängd rutinerade fisketeam som fångar tonfiskarna, som sedan förs över till forskarnas båt för märkning. Fiske efter blåfenad tonfisk är förbjudet i svenska vatten men forskningen har fått dispens. Sedan starten 2017 har cirka 800 tonfiskar försetts med olika sorters märkning och släppts tillbaka.
Två olika bestånd
Resultaten hittills visar att det är två olika tonfiskbestånd som besöker svenska vatten. Merparten av besökarna leker och har sina uppväxtplatser i Medelhavet runt Korsika och Balearerna. Det finns tecken på att en del kommer ända från Mexikanska golfen.
– Mycket tyder också på att det är samma fiskar som kommer tillbaka hit. Vi har hittills faktiskt lyckats märka om samma fiskar ett par gånger vilket är spännande eftersom vi tror att det är tusentals, eller kanske till och med tiotusentals fiskar som kommer hit varje år. På sikt har vi en ambition att kunna räkna dem.
Marschfart på 50 km/h
Forskningen visar också att tonfiskarna väljer olika simvägar på väg tillbaka hem till sina lekplatser i juni månad och att de färdas långa sträckor.
– De flesta tar vägen runt Irland och nedåt men en del simmar längre västerut över mittatlantiska ryggen där de stannar över vintern innan de tar sig tillbaka till Medelhavet via Kanarieöarna och Kap Verde. Simsträckor på 1 500 mil per år är inte ovanligt, säger Andreas Sundelöf. Vi vill ta reda på varför olika individer väljer olika strategier. Det kan informera förvaltningen om vilka strategier som är känsligast för fiske.
Forskningen visar även att fiskarna använder sig av hela havets vattendjup och gärna dyker djupare än tusen meter. Tonfiskarnas marschfart är 50 kilometer i timmen men de kan accelerera till 80 km/h när de jagar. De flesta fiskar som märkts är runt 2,5 meter och väger runt 250 kilo. Men det har även fångats fiskar på upp till tre meter.
– På senare tid har det även dykt upp mindre fiskar på cirka två meter, vilket tyder på att det kommer nya yngre årskullar – det är positivt.
Specialister och allätare
Forskarna har även fått möjlighet att ta reda på vad tonfiskarna äter genom att analysera maginnehållet på de få fiskar som dött i samband med fångsten.
– Det händer att fiskelinan snor sig runt fiskens stjärt (tail wrapped) när de dyker och då blir de stillastående eller dras bakåt i vattnet. Eftersom de hela tiden måste ha fart för att få vatten på sina gälar kvävs de då. Vi har en dödlighet i projektet på cirka tre procent vilket är förhållandevis lite, men det är sorgligt varje gång det händer, säger Andreas Sundelöf.
– Analysen av maginnehåll visar att vissa fiskar huvudsakligen äter en sorts fisk som makrill eller näbbgädda, medan andra har en blandning av allt från tioarmade bläckfiskar och torsk till sill och skarpsill i olika storlekar. Det är slående hur olika individerna har ätit, just den analyserade dagen.
Alla resultat rapporteras in till ICCAT som ansvar för förvaltningen av den blåfenade tonfisken. Forskning sker bland annat även i Norge, Spanien, Kroatien och Kanada.
– Ju mer vi lär oss om dessa fantastiska fiskar desto större möjlighet har vi att se till att de inte försvinner igen, säger Andreas Sundelöf.
Störst av tonfiskarna
Blåfenad tonfisk (Thunnus thynnus) är största arten i släktet tonfiskar. Arten är fredad i svenska vatten och rödlistad av Internationella naturvårdsunionen (IUCN) eftersom beståndens storlek och utbredning är okänd.
Arten kan bli upp till tre meter lång och väga 500 kilo. Den är spolformig med blå rygg och vit buk. Fenorna är mörkfärgade, med undantag av andra ryggfenan och analfenan, som är ljusare. Den stora ryggfenan kan fällas in i kroppen så att de simmar snabbare.
Blåfenad tonfisk förekommer i stora delar av Atlanten. Två separata lekområden delar beståndet i en ostlig (Medelhavet och Östra Atlanten) och en västlig (Mexikanska golfen och Västra Atlanten) komponent.
Den som vill kan bidra till forskningen genom att skänka pengar till SLU Aqua eller DTU Aqua.
Läs mer: Han hjälper forskarna att fånga hundratals tonfiskar