En stor del av alla öringar som växer upp i Storsjön har sitt ursprung i Dammån som är ett av många, men ett mycket speciellt, biflöde till Indalsälven.
En förutseende vattendom från 1950 ligger till grund för den höga produktionen. Varenda lekvandrande öring som tar sig upp och förbi Ågårdarnas kraftverk i Dammån räknas, vägs och mäts.
För att ta sig från ”havet” i jämtländska Storsjön till lekplatserna uppe i Dammån måste öringarna först simma sju kilometer upp i Indalsälven, förbi Kvitsleströmmarna till Ockesjön. Där svänger de vänster (söderut) in i Dammån och fortsätter mot strömmen i ytterligare fjorton kilometer. Där gäller det att välja den vänstra fåran; den högra leder nämligen in i utflödet från turbinhuset vid Ågårdarnas kraftverk. Det är en återvändsgränd som leder fram till ett galler, men de flesta öringar inser förr eller senare att de måste simma tillbaka för att ta rätt gren av ån vidare uppströms i ytterligare några hundra meter.
Räknas, vägs och mäts
Där når de vandringshindret vid kraftverksdammen med ett skivbord som inte går att ta sig förbi. Men, alldeles intill, finns en fisktrappa. Fisktrappan är enda vägen vidare, men inte direkt. Fiskarna blir nämligen ”fångar” i trappans bassänger, i ett halvt dygn.
Två gånger om dygnet håvas de fångade fiskarna upp, räknas, vägs och mäts, innan de släpps vidare i vattnet uppströms dammen för att kunna följa sin instinkt och simma vidare upp i Dammån till sina utvalda lekplatser. Nu är de framme vid ett vidsträckt område i Höglekardalen med storsjöringens främsta barnkammare.
Populärt turistmål
Öringlyftet är ett populärt turistmål som lockar mellan 4 000 och 5 000 besökare varje år.
Bakgrunden till detta är en vattendom från 1950. Då renoverades dammen och kraftverket, som från början byggdes 1918. Lasse Albertsson är styrelseledamot i Dammåns fiskevårdsområdesförening
– Fiskerättsägarna var framsynta och påstridiga och lyckades få igenom bygget av en trappa, där man alltså kunde ta upp och registrera varenda passerande fisk. Och det har man gjort sedan dess, säger han.
Bottenåret var 1958 då endast 185 öringar tog sig in i trappan. 2021 gjordes en toppnotering med 1 750 uppvandrande och registrerade öringar.
Uppvandringen beräknas komma i gång runt 10 juni och pågå till mitten av september, och under hela den tiden räknas fiskarna två gånger per dygn.
Ovanför kraftverksdammen finns mer än fyra mil av Dammån tillgänglig för lekvandring, och även flera biflöden med namn som Storån, Lekarån och Bastuån och som restaurerats för öringlek.
Störst producent av öring
Storsjön i Jämtland har många tillrinnande åar och bäckar där det går upp öring och leker, men inte i samma omfattning som i Dammån. Här produceras en stor del av hela Storsjöns bestånd av öringar.
När smolten sedan ska vandra ut för att bli stora öringar i Storsjön, finns ett galler framför tunneln som leder vattnet ner till turbinen i kraftverket. Turbinen är dessutom av en sort som inte ska hacka sönder små fiskar som trots gallret slinker ner i turbinintaget.
– Vi är alltså ganska lyckligt lottade när det gäller miljöanpassad vattenkraft, säger Lasse Albertsson.
Det är väl så här visionen ser ut inför vattenkraftens miljöanpassning, som nu är pausad av regeringen i ytterligare drygt ett år.
Jämtkraft, som äger Ågårdarnas kraftverk, producerar sex miljoner kWh per år i kraftverket.Dammåns fvof säljer fiskekort för ungefär 450 000 kronor per år.
– Ett årskort, eller säsongskort, kostar 1 200 kronor och ett dygnskort 130 kronor.
Fisket är tillåtet från 1 juni till 31 augusti och ”bag limit”, maximal fångst, är en fisk per dygn.
Surstötar hotar ynglen
– Ett bekymmer är att kalkningen har minskat, säger Lasse Albertsson. Jag är rädd för att om det blir en vår med snabb snösmältning kommer det surstötar som kan slå ut öringens yngel. I så fall riskerar vi att bryta den positiva trend med ökad uppvandring som vi har sett de senaste åren.
Föreningen delar ut eventuella överskott från fiskekortsförsäljningen till fiskerättsägarna.
– Men nu är det flera år sedan vi senast genomförde en utdelning. Vi har jobbat mycket med biotopvård och för att göra fisket tillgängligt för fiskekortsköparna. Bland annat har vi satt upp ett antal vindskydd med torrdass för att minska ”skitspridningen” i naturen. Det hade vi tänkt fortsätta med, men eftersom Dammån ligger i ett Natura 2000-område stoppades nya vindskydd av byråkratiskt fyrkantiga regler, säger Lasse Albertsson.
Text och foto: Lars Krögerström