Det är tragiskt om ett kortsiktigt ekonomiskt tänk ska tillåtas förstöra ett välgrundat långsiktigt miljöarbete.
Tidigare undersökningar gjorda innan kalkningen av våra vatten påbörjades visade tydligt på att biologin i många av våra vatten hade stora skador. Skador som i många fall nu reparerats med hjälp av den omfattande kalkning som påbörjades i landet under 1970-talet. Att minska kalkanslagen rimmar illa med att vi ska styra mot en ekosystembaserad fiskeriförvaltning, där vi ska sträva mot ekologisk, social och ekonomisk hållbarhet i användningen av vår natur och våra naturresurser. Att spara in på kalkningen är en ren kapitalförstöring på de stora summor skattemedel som lagts på kalkningen sedan 1970-talet! På många håll har det investerats stora pengar i kalkdoserare, vilka man nu inte kommer att ha råd att fylla med kalk …
I SOU (Statens Offentliga Utredningar) 1992:58, skriver professorn ochförfattaren Arne Jernelöv; ”Om vi ser naturen som något lånat från våra barn är det naturligt att tänka sig att vi också återlämnar det vi lånat ut i ursprungligt skick eller tillsammans med resurser att återställa det lånade i ursprungligt skick. Detta kan sägas vara den filosofiska grundtanken bakom begreppet miljöskuld.” Arne Jernelöv utvecklade begreppet miljöskuld i början på 1990-talet och Jernelövs definition av begreppet lyder; återställandekostnad för miljöskador som är tekniskt-ekonomiskt återställbara samt storleken av det kapital som erfordras för att betala återkommande ”reparationsinsatser”.
Att anslå hela det kapital som erfordras till de ”reparationsinsatser” som krävs för att återställa till ett fungerande ekosystem i försurade vatten är ett sätt att ta ansvar för den miljöskuld vi under åren bidragit till. Och att nu välja att inte betala hela skulden utan i stället lägga i respektive länsstyrelses knä att allsmäktigt välja ut vilka naturvärden som ska bevaras och vilka som sakta får självdö är skamligt. Att i många vatten sluta motverka försurning genom kalkning innebär att de andra ”reparationsinsatser” vi gör, exempelvis genom NAP, olika LIFE-projekt, återställning av lekbottnar, restaurering av akvatiska miljöer, med flera riskerar att bli verkningslösa.
Tänk om – tänk rätt!