Hans-Ove är ambassadör för ett hållbart fiske

2025‑03‑07 Fiske- och vattenvårdPorträttet

Hans-Ove Hansson är en av fyra ambassadörer som ska bidra till att samordna och utveckla fisket och fiskevården i Härjedalen.

– Jag anser och tror att det i flera områden kommer att krävas skärpta regler för att minska fisketrycket och motverka överfiske, säger han.

Hans-Ove Hansson är sedan sex år ordförande i Lillhärdals fvof i södra Härjedalen, som är medlem i Sveriges Fiskevattenägareförbund. För drygt 24 år sedan utbildade han sig till naturguide och sedan 2001 driver han egna företaget Hans-Oves vildmarksguide och byggservice.

Byggsidan upptar fortfarande merparten av uppdragen men sommartid tar guidandet större plats. I företaget arrenderar han två vatten av Lillhärdals fiskevårdsområde – Kittelsjön och Polistjärn – där han hyr ut fiske.

– Kittelsjön är en drygt 15 hektar stor och sex meter djup källsjö med röding, öring och regnbåge. Där har jag också tillgång till ett boende som jag arrenderar av Stora Enso. Polistjärn är bara på några hektar och innehåller bäckröding och öring. Det vanligaste är att jag hyr ut till fiskare som vill ha hela sjön eller tjärnen för sig själva medan de är där, säger han.

Tävling är som schack

Hans-Ove är också en entusiastisk och driven tävlingsfiskare med flera SM-tävlingar i bagaget. En gång har han representerat Sverige i ett världsmästerskap och då med en hedrande sjätte plats som facit. Han var även kvalificerad till ytterligare ett VM som blev inställt. Bara i år ser han fram emot 15–20 tävlingar.

– Jag brukar jämföra tävlingsfiske med schack. I Mormyska kan du ibland inte ändra ett drag även om det visar sig vara fel.

Sedan i somras är han en av fyra ambassadörer i det projekt som Härjedalens kommun och Sportfiskarna startat för att trygga och utveckla produkten fiske för framtiden. Ett av huvudsyftena är att stärka upp fiskevårdsområdesföreningarna och ge dem verktyg i sitt arbete.

Fiske med eftertanke

Hans-Ove är ambassadör för den fiskebygd som kallas Södra Härjedalen och består av åtta fiskevårdsområdesföreningar, inklusive Lillhärdal. En av hans viktigaste uppgifter är att få stopp på överfiske och bidra till ett hållbart fiske. I en av den egna föreningens sjöar har man nyligen infört restriktioner om att bara få ta upp fem abborrar per dag och fiskekort. Liknande begränsningar kan bli aktuella i fler sjöar.

– En viktig fråga är att försöka få till enhetliga regler över fiskevårdsgränserna. Några föreningar saknar fortfarande fångstbegränsningar och det är även möjligt att köpa flera fiskekort per person och dag. Det är inte hållbart. Det krävs ett fiske med eftertanke – att man tänker på vad man tar upp och hur mycket. Självklart att man respekterar minimimått men att man även släpper tillbaka de största fiskarna eftersom de spelar stor roll för återväxten i sjön, säger Hans-Ove och fortsätter:

– I många år har vi tryggat tillgången på fisk genom att plantera in sättfisk. Men det blir allt svårare att få tag i sättfisk och myndigheterna blir alltmer avoga till nya fiskodlingar framför allt ute i vattnen. Därför måste vi säkerställa naturliga föryngringar.

– En annan fördel med gemensamma fiskeregler är att våra fisketillsynspersoner även kan bedriva tillsyn över fiskevårdsområdesgränserna.

Få igång restaureringar

Som ambassadör kan Hans-Ove lägga upp till cirka 220 timmar per år. En uppgift är att hjälpa fiskevårdsområdesföreningarna att få igång restaureringar eller andra projekt som de inte kunnat eller vågat ge sig på.

– I många fiskevårdsområdesföreningar är endast ett fåtal personer som jobbar aktivt och då är det många projekt som aldrig blir av, trots att det finns så mycket som helst att göra. Här kan också kommunen hjälpa till med ansökningar med mera.

Ambassadörerna ska också hjälpa till att ta fram fiskevårdsplaner för hela kommunen.

– I Södra Härjedalen är det hittills bara Lillhärdals fvof som har en fiskevårdsplan.

Fisketillsynsutbildningar

I mars genomförs också fisketillsynsutbildningar både för nya och befintliga fisketillsynspersoner i regi av Sveriges Fiskevattenägares länsförbund i Jämtland. Närmare ett 40-tal personer är anmälda.

Och i början av sommaren ordnas utbildningar i den så kallade Hartijokkimetoden, en finsk småskalig metod att rensa upp och återställa lekbottnar.

Projektet ska också se över och försöka få bort vandringshinder – inom kommunen finns det hur många som helst. Hans-Ove är kritisk till att regeringen hela tiden skjuter fram den nationella planen för omprövningen av vattenkraftens miljövillkor som ska förbättra fiskarnas livsmiljö och möjlighet att återigen nå sina ursprungliga lekplatser.

– Det är obegripligt att man en gång i tiden fick stänga av alla vatten utan att ha några passager för fisken, säger han.

Oro över minskad kalkning

Hans-Ove är också orolig över de ständiga neddragningarna av kalkningen. Han har de senaste åren noterat att fisken har minskat i vatten som slutat kalkas.

– Som jag förstått det finns det i dag bara kalk i två av kommunens 16 kalkdoserare.

Han är också skeptisk till dem som anser att flera av Härjedalens vattendrag inte längre ska kalkas eftersom de är naturligt sura.

– Om de var naturligt försurade skulle vi väl inte haft någon fisk där från början men det hade vi. När Härjeån var som mest försurad sjönk antalet sländarter från nio till två. Efter kalkning steg det till sju igen men har nu åter börjat minska

Försurningen tog knäcken på många sländarter vilket i sin tur genererade mindre mat för fisken.

– Och nu ökar försurningen igen, det måste de som bestämmer och fördelar pengarna begripa, säger Hans-Ove Hansson. Ett av riksdagens största miljömål måste vara att säkerhetsställa vattnens kvalitet och invånarnas hälsa.

Läs mer om projektet Härjedalsfisket här