Hur säkrar vi ett hållbart fiske för framtiden?

2025‑03‑16 Fiske- och vattenvård

Hur säkerställer vi ett hållbart fiske och hållbara fiskbestånd för framtiden? Och vilket ansvar för detta har fiskevårdsområdesföreningarna? Fem experter på fiske och fiskevård ger utifrån sina skilda utgångspunkter sin syn på saken.

Carl-Johan Månsson är fiskerikonsulent och fiskevårdare på egna företaget C-J Natur. För honom är regelbundna provfisken och en uppdaterad fiskevårdsplan grundförutsättningar för att garantera ett hållbart fiske och långsiktigt uthålliga fiskbestånd.

– Bara genom upprepade provfisken, minst vart femte år, vet du med säkerhet hur det står till med fiskbestånden och även om några arter ökar eller minskar. Utan en fiskevårdsplan har du ingen möjlighet att bedriva en långsiktigt hållbar fiskevård, säger han.

Carl-Johan Månsson anser att det är extra viktigt i sjöar där fisketrycket är särskilt högt och när alltmer avancerad utrustning används i fisket.

– Ett sätt är att inrätta fredningsområden, åtminstone i samband med lekperioder men kanske också permanenta fredningar av uppväxtområden, om man upptäcker eller befarar att vattnet är överutnyttjat. Ett annat sätt är att minska eller stoppa försäljningen av fiskekort under en period.

Fångstbegränsningar

Många föreningar har i dag maximi- och minimimått på de mest eftertraktade arterna som gös och ädelfisk, men det kan också vara relevant för gädda och abborre, anser Carl-Johan. Dessutom bör detta kompletteras med fångstbegränsningar.

– Jag blir förskräckt när jag hör fiskare skryta om att de dragit upp 20 gösar eller gäddor under en dag. Det känns inte etiskt. Även om de flesta släpps tillbaka så kommer troligtvis några inte att överleva.

Därför anser han att alla fiskare måste rannsaka sig själva och fundera på när de går över gränsen och inte bedriver ett etiskt fiske. Detta gäller både vid fiske när vi tar upp fisken och när vi bedriver Catch & Release. Men framför allt betonar han vikten av att den som fiskar rätt hanterar de fiskar som ska släppas tillbaka på rätt sätt. Han har tagit fram en punktlista som han anser att alla fvof borde ha på sin hemsida (se faktaruta här intill).

– Hur fisken klarar att fångas och återutsättas beror i hög grad på hur länge den drillats, hur länge den är uppe ovan vattnet, var kroken sitter och hur varmt det är i vattnet. Ju varmare desto varsammare måste fisken hanteras. Vi ser att fiskens kondition blir klart sämre i vatten med C & R, därför är det inte otänkbart att fisken får sämre lekframgång.

Vintertid bör man inte ägna sig åt återsläppsfiske om det är kallare än några minusgrader eftersom fiskens ögon och skinn riskerar att frysa sönder.

Han är också skeptisk till den ökade användningen av livegivare för att fånga troféfiskar.

– Sportfiske handlar ju om att läsa ett vatten, var rovfisken och betesfisken befinner sig vid olika väder, temperaturer och vattenstånd. Med livegivare kan du ju följa en enskild fisk i flera timmar för att få den att nappa vilket självklart stressar fisken. Om fisken tas på större djup än tio meter är risken för skador på grund av tryckförändringar dessutom väldigt stor, säger han.

På motsvarande sätt anser han att man ska vara försiktig med fisketävlingar och bara tillåta dem när man vet att bestånden klarar dem.

Tillämpar hårdare regler

Robert Westin är fiske- och naturguide i Bodens kommun och driver företaget Arctic Adventure. Han jobbar även med restaurering av sjöar och vattendrag.

– Vi talar väldigt mycket med våra gäster om hållbart fiske och fiskevård. Dessutom tillämpar vi ofta hårdare regler än vad som gäller på platsen, säger han. I Luleälven gäller minimimått på 40 cm för öring men vårt minimimått är 50 cm. På motsvarande sätt låter vi våra gäster endast behålla en matfisk per dag även när det inte finns några fångstbegränsningar. Det är både för fisken och oss själva – skulle vi låta våra gäster plockar upp allt de fångar har vi inget jobb till slut.

Robert vill också öka medvetenheten om postmortalitet vid återsläppsfiske, om fisken inte hanteras rätt.

– Vi tror att fisken klarat sig bara för att den simmar i väg obehindrat ned mot botten. Om fisken är hanterad fel så kan den dö efter 15–20 minuter på grund av att den är utmattad, blöder eller varit ovan vatten för länge.

Krävs kunskap

Det här ställer krav på fiskaren att veta hur mycket olika arter tål.

– Om man fiskar tex abborre eller gädda när det är som varmast i vattnet klarar de att vara kortare tid ovan ytan, än när det är kallare i vattnet. Likaså kan laxfisk dö om du fiskar vid 24–25-gradigt vatten oavsett hur du hanterar dem. Och om du får en blödning i gälarna på en laxfisk är dödligheten närmare 90 procent, de blöder ihjäl. Gädda och abborre tål betydligt mer, jag har själv fångat gäddor med en gälbåge avsliten.

Robert framhåller vikten av att inte heller återsläppsfiska när det är för kallt ute.

–  Det är svårt att säga exakt var gränsen går men enligt mina egna erfarenheter är det okej ner till åtta minusgrader om det är vindstilla. Man måste så klart alltid tänka på att ha fisken i luften så kort tid som möjligt.

Kritisk till bonkatävlingar

Han tycker inte att man ska arrangera fisketävlingar i vatten som redan har ett hårt fisketryck, eller max en tävling per år – eftersom det alltid medför en ökad mortalitet. Om det inte handlar om mete eller pimpel på vitfisk som en form av reduktionsfiske där mörtbeståndet är för stort.

Däremot är han kritisk till så kallade bonkatävlingar på gädda, det vill säga fisketävlingar där man slår ihjäl alla gäddor som fångas.

– Det förekommer faktiskt fortfarande. Man dödar fisken för att reducera beståndet i tron att det skyddar ädelfiskebeståndet i vattnet. Det är oetiskt och dessutom fel. I Tjuonajokk i Kiruna bedriver man ekologisk förvaltning. Genom att lämna gäddan i fred har den städat bort svaga individer och är i dag tack vare det ett av Europas bästa harrvatten med starka individer och få sjukdomar.

Robert betonar också vikten av att fiskevårdsområdena har kunskap för att vårda bestånden på bästa sätt.

– I ett vatten krävs kanske ett visst minimimått för att en hona ska hinna yngla av sig medan det inte räcker i ett annat. Allt beror ju på de lokala förutsättningarna och tillgången på föda. Därför kan man inte kopiera en förvaltningsmodell från ett vatten till ett annat och tro att det ska fungera.

Behövs kontinuerlig koll

Anders Karlsson är biträdande generalsekreterare på Sportfiskarna och har tidigare bland annat arbetat som fiskerikonsulent.

Han anser att de privata fiskevårdsområdena förvaltas hyfsat bra – särskilt i jämförelse med statens förvaltning av haven och de stora sjöarna.

Han ser också regelbundna provfisken och en fiskevårdsplan som ett minimum i en godkänd förvaltning.

– Dessutom finns det ju alltid åtgärder att göra för att förbättra bestånden och fisket. Det är viktigt att veta att det här finns goda möjligheter att få både hjälp och ekonomiskt stöd, säger han.

Han tycker att det i dag kan vara ett problem att få till tillräckligt många engagerade personer som vill jobba med fiskevården – inte minst i glesbygd. 

– I så fall bör man försöka samordna förvaltningen eller arrendera ut vattnet till någon sportfiskeklubb eller annan aktör. Det allra bästa är ju om man kan få med sig kommunen, om de inser värdet av fisketurism.

Anders Karlsson anser att man måste ha kontinuerlig koll på sina fiskbestånd om man ska kunna säga att man bedriver ett hållbart fiske. Och att man måste våga begränsa fisket när fisketrycket blir för högt.

– Det kan antingen regleras genom vilka redskap du få använda. Men fredningsområden, fredningstider, minimi- och maximimått samt fångstbegränsningar kan ju också behövas. Det viktiga är att du bedriver en adaptiv förvaltning och följer hur bestånden och beståndsstrukturen utvecklas. Det första du bör reagera på är när de största individerna minskar i antal, och begränsa uttaget av dessa. Viktigt är också att följa upp det med en effektiv tillsyn. Att vistas ute mycket och prata med de som fiskar ger respekt för förvaltningen.

Krav på fångstrapportering

Han anser också att man borde kunna ställa krav på fångstrapportering för att få fortsätta att fiska.

– Om man förvaltar ett värdefullt fiskbestånd tycker jag absolut att man ska göra det. Det gäller ju i många laxförande älvar, där det visserligen är ett krav från EU.

Sportfiskarna har en uppförandekod om hur man bör hantera fisk och fiskbestånd men ingen policy när det gäller användning av livegivare. Men Anders Karlsson anser att man måste vara vaksam om man märker att de största individerna av gädda och gös börjar ta stryk.

– Man kan ju fråga sig om det är sportfiske. Personligen tycker jag det roliga med fisket försvinner om man kan se precis var fisken befinner sig. Spänningsmomentet förtas på något sätt.

Anders är generellt positiv till catch & release men lyfter också fram avigsidorna.

– När man fiskar i strömmande vatten med hårt fisketryck har många av de fiskar man fångar deformationer i munpartiet efter att ha suttit på kroken med kanske delar av käkpartiet lösrivet. Det känns ju inte bra för fisken och påverkar även upplevelsen och kvaliteten för oss andra som fiskar. Ett sätt att minska skadorna kan vara fångstbegränsningar även på fiskar som släpps. Du får fånga max två fiskar oavsett om du tar upp eller släpper tillbaka dem.

När det gäller tävlingsfiske är han nöjd med att allt fler tävlingar tillämpar catch & release.

– Problemet är de traditionella tävlingsformerna med pimpel och mete där man dödar fångsten. Det blir alltmer ifrågasatt. Där finns ett behov att hitta andra former, säger <Anders Karlsson.

Körkort för fiskare och fvof

Tommy Lönnebacke är fiskeentreprenör och driver företaget Eco Adventure och Rösjöstugornas fiskecamp i Fulufjällets nationalpark i nordvästra Dalarna. Han har tidigare varit ordförande i ??? fiskevårdsområdesförening.

Han anser att länsstyrelserna bör ställa krav på men även hjälpa till med utbildning hos de fiskevårdsområdesföreningar som i princip enbart säljer fiskekort och inte verkar ha så bra kontroll på sitt vatten och saknar fiskevårdsplan.

– Det skulle kanske behövas ett körkort för fiskevårdsområdet. Dessutom kanske även för dem som fiskar, på samma sätt som det krävs jägarlicens för att få jaga. Det har man på sina håll i Tyskland med en gedigen utbildning och skriftligt prov.

Tommy anser att Catch & Release som förvaltning är bra men betonar att det inte får gå till överdrift.

– Det får inte bli ett rent nöjesfiske, då försvinner kanske den etiska rätten att fiska. Från början har vi ju fiskat för att få mat på bordet. I dag finns en hel generation som är yngre och som i princip inte äter fisk. Men de fiskar väldigt mycket och då börjar vi förflytta de etiska gränserna, tycker jag.

Han anser att fisketävlingar som används för reduktionsfiske på vitfisk är bra. Men varnar för upprepade tävlingar i populära vatten.

– Ett tydligt exempel är Blekinges skärgård där det varit alldeles för många tävlingar efter stor gädda, och där gäddan nu minskat rejält.

Han lyfter fram Florida och Nya Zeeland som kombinerar goda fiskebestånd med hårda regler, där den som fiskar måste ha koll på alla olika arter, hur många man får fiska och i vilka storlekar.

– Med en sådan genomtänkt förvaltning kan man dessutom ta extra bra betalt för fisket, säger Tommy Lönnebacke.

Frågan måste diskuteras

Fiskevattenägareförbundets direktör Tony Forsberg har tidigare varit chef för Mörrums kronolaxfiske och är själv en inbiten sportfiskare.

Han anser att de fiskevårdsområdesföreningar som inte redan gör det måste börja diskutera hur man säkerställer ett långsiktigt hållbart fiske i sina vatten.

– Det bör finnas med som en punkt på alla möten och inte minst årsmötet. Här bör föreningar se över sina sina stadgar och regler och ställa sig frågan: Har vi ett hållbart fiske här? Har vi etik och moral i vår verksamhet? Och har vi tillräckligt tydliga regler?

Tony Forsberg känner en viss oro för att andra intresseorganisationer ska slå ned på det ökade återsläppsfisket och anser att det är bättre att föreningarna/fiskerättsägaren tar denna fråga än att någon utifrån gör det.

– Det bästa för fisken är givetvis att vi inte fiskar på den alls. Men så vill vi inte ha det så då gäller det att hitta det näst bästa. Det kan man göra genom att införa enkla och tydliga regler som att exempelvis bara fiska med hullingfri krok på känsliga bestånd. Vilket i regel kortar ned drilltiden som i sin tur minskar mjölksyrepåslaget, samt så förenklar det avkrokningen av fisken. Och när det exempelvis gäller ädelfisk så bör det finnas regler för hur fisken ska hanteras, till exempel att inte i onödan lyfta upp fisken ur vattnet om den ska återutsläppas – i syfte att stressa fisken så lite som möjligt och minimera risken för skador på inre organ samt slemskikt.

Tony ser gärna fångstbegränsningar även på fisk som ska släppas tillbaka.

– Catch & Release är inget mirakelmedel för att skydda ett bestånd men det hjälper till att minska påverkan – om man hanterar fisken rätt. Säg att du får fånga högst två eller tre fiskar även om du inte behåller någon – sen har du fiskat färdigt.

Han betonar också att man måste våga införa tillfälliga eller permanenta fiskestopp om man ser att en art går ned väldigt kraftigt.

– Det har man gjort i flera laxälvar på sistone men det går även att tillämpa på andra arter. Men det viktiga är att det förs en diskussion om dessa frågor i fiskevårdsområdesföreningarna, säger Tony Forsberg.

Läs också: Så hanterar fvof ökat fisketryck

Stressade fiskar har svårt att återhämta sig