Efter 15 år som ordförande för Skeingesjöns fiskevårdsområdesförening tackar Karin Ralsgård för sig och stiger av vid årsmötet i mars. Mest nöjd är hon med hur föreningen utvecklats till en institution som samlar hela bygden och inte bara några få utvalda.
Karin Ralsgård är utbildad agronom och har jobbat med landsbygdsutveckling i utvecklingsländer en stor del av sitt yrkesliv. Såväl som anställd på längre kontrakt som för kortare expertuppdrag. Uppdragsgivare har varit ett flertal nationella och internationella bistånds, –och utvecklingsorgan.
Framför allt har hon jobbat för att få de som bestämmer (politiker och höga chefer) att förstå bönders preferenser och nyttan med att öka deras medinflytande.
– När bönderna i Vietnam fick ett avtal på att bruka marken i 50 år och själva fick välja vad de ville odla steg produktionen enormt. De valde bland annat att odla skog, fruktträd och majs i stället för enbart ris, säger Karin och skrattar åt minnet.
Sköta skogen
I början av 2000-talet vände hon tillbaka till hembygden, hon har en skogsfastighet i Hästberga, och blev invald i fiskevårdsområdesföreningens styrelse. I efterdyningarna av stormen Gudrun januari 2005 bestämde hon sig också för att ta över förvaltningen av sin skog.
– Jag kände att jag inte längre ville vara en passiv ägare utan göra något aktivt innan jag blev för benskör, och gick en distanskurs i skogsskötsel. Vi har alltid planterat själva men sedan dess har vi gjort det mesta själva.
Vanlig rödgran har det knappast blivit något efter Gudrun men däremot Douglasgran och lärk.
– Jag är väldigt förtjust i lärk, i dag har vi lärk i olika åldrar.
Breddat verksamheten
År 2008 tog Karin över ordförandeklubban i fiskevårdsområdesföreningen med ambitionen att bredda verksamheten och få fler än styrelsen engagerade i arbetet.
– Jag minns hur det var på pappas tid, då var det i princip han som bestämde allting. Så ville jag inte ha det.
Karin och den övriga styrelsen har lyckats att engagera flera delägare och deras familjer inte minst genom att vara transparenta med vad man gör. Årsmötena är välbesökta och fiskevårdsområdesföreningen arrangerar studiebesök och utflykter för alla som vill följa med.
– Föreningen har blivit en institution i bygden som fört samman människor. Vi har blivit en remissinstans i både det ena och andra och många hjälps åt med att författa skrivelser och svara på remisser, säger Karin nöjt.
Bristande kunskap hos myndigheter
Men rollerna både som markägare och ordförande har inneburit återkommande duster med myndigheter och kraftbolag.
År 2010 brast kraftverksdammen vid Hästberga kraftbolag i Helgeån och mängder med sediment med rester från industrier spolades ned till sjön. Karin har dessutom sin skogsfastighet i Hästberga och har försökt få svar på vad sedimenten innehöll och vad som ska hända med kraftverket framöver. Vattendomen är inte upphävd och kraftverket har bytt ägare flera gånger
– Jag har lagt ned jättemycket tid på att följa ärendet juridiskt men får inga svar om dammen ska byggas upp igen. Bolagen är mäktiga och håller på sin kunskap. När man inte är sakägare har man inget att sätta emot.
Hon är också bekymrad över den bristande kunskapen hos myndigheter som Lantmäteriet och Länsstyrelsen om fiskevårdsområdesföreningens roll.
– När man hos Lantmäteriet menar att jag inte har att göra med att en fastighet klyvts i två har man inte ens förstått den legala grunden till varför vi finns, att vi har en skyldighet att hålla en förteckning över andelsägarna.
– Många tjänstemän är kungar i sin egen byråkrati och har liten förståelse för oss civila organisationer. Vi är ju ingen ideell förening utan ett förvaltningsorgan. I Sverige har vi lite av attityden expertstyre och planekonomi där man på myndigheterna är rädd för att släppa taget, vilket är jättefarligt för förvaltningen av naturresursen. Myndigheterna måste bli bättre på att lyssna på och respektera oss som är mark- och fiskevattenägare, säger hon.
Ny fiskevårdsplan
Karin är också nöjd med att föreningen nyligen uppdaterat sin fiskerättsförteckning via Sveriges Fiskevattenägareförbunds tjänst fiskerätt.se samt att man reviderat föreningens stadgar och tagit fram en fiskevårdsplan.
– I planen fokuserar vi bland annat på att uppmärksamma och utveckla det strömmande vattnet såväl uppströms som nedströms sjön – till exempel att ta reda på vilken sorts öring som finns där samt identifiera och märka ut lämpliga fiskeplatser. Viktigt är också att förbättra näringsinnehållet i sjön genom att lägga ut fler risvasar och fälla träd utmed stränderna ner i vattnet. Eftersom sjön är Natura 2000-område behöver vi här ha samråd med Länsstyrelsen, men de är svåra att få ut.
Att fiskevårdsområdesföreningen blivit en institution i bygden har också gjort det lättare att rekrytera ledamöter till styrelsen.
– I dag har vi såväl småbarns- som tonårsföräldrar och en jämn fördelning av kvinnor och män. Medelåldern är cirka 50 år då vi gamlingar drar upp snittet, säger Karin Ralsgård.
Karin Ralsgård
Aktuell som: avgående ordförande för Skeingesjöns fvof
Ålder: 70 år
Bor: Limhamn, Malmö
Yrke: agronom
Tid i föreningen: 24 år
Motto: ja, men hemligt
Favoritfisk: meta abborre/äta gös.
Vad ska du göra nu? mer trädgårdsliv och fler operabesökSkeingesjön
Skeingesjön är en sjö i Hässleholms kommun och Osby kommun i Skåne och ingår i Helge ås huvudavrinningsområde. Största djup är 8,2 meter djup med ett medeldjup på 2 meter och sjön har en yta på 2,68 kvadratkilometer. Skeingesjön är näringsfattig med starkt brunfärgat vatten. Artrik fiskfauna, fjorton olika arter har fångats vid provfisken: abborre, benlöja, björkna, braxen, faren, gärs, gädda, gös, mal, mört, sandkrypare, sarv, sutare och ål. Dessutom förekommer elritsa, färna och öring i det strömmande vattnet.