I Grangärde strax norr om Ludvika i Dalarna jobbar fiskevårdsområdesföreningen och fiskeklubben tätt tillsammans. Grangärde fvof sköter förvaltningen medan Grangärde fiske hanterar sportfisket. Var och en gör det den är bäst på.
Grangärde fvof med drygt 400 delägare är ny medlem hos Sveriges Fiskevattenägareförbund sedan i år.
– Vi fick ett bra intryck när vi var med på rådslaget i Dalarna och dessutom behövde vi hjälp att uppdatera vår fiskerättsförteckning. Hittills är vi väldigt nöjda, säger fiskevårdsområdesföreningens sekreterare Johan Skoog och får medhåll av ordförande Fredrik Nordin och kassör Gunnar Andersson. Med från fiskeklubben är också ordförande Torsten Johansson och sekreterare Ari Heinonen.
Vi träffas alla en solig septemberdag invid Norrboån som är något av fiskevårdsområdesföreningens sorgebarn. Fram till 1990-talet gick här upp storvuxen öring för lek i ån trots ett väldig lågt vattenflöde. Efter att en damm byggdes om blev ån torrlagd långa tider och den lekvandrande öringen har fört en tynande tillvaro sedan dess – trots flera insatser.
Överväger att flytta öring
År 2012 brast den dåligt underhållna Frötjärnsdammen och orsakade stora översvämningar och erosionsskador i ån.
– Året efter byggdes dammen upp igen och kraftbolaget återställde åfåran så att den fick utseendet av en flottledsrensad kanal. Efter flera domstolsprocesser i både Mark- och miljödomstolen och Mark- och miljööverdomstolen, där fiskevårdsområdesföreningen var en aktiv part, beslutades 2017 om en minimitappning till endast 90 liter per sekund (mot önskade 270 liter per sekund). Den beslutade fiskvägen är fortfarande inte byggd.
Fiskevårdsområdesföreningen genomförde år 2020 åtgärder för att återskapa ett mer naturligt utseende på ån genom att lägga tillbaka träd och stenblock med stöd från Länsstyrelsen. Både fvof och Länsstyrelsen har elfiskat i ån de senaste tre åren.
– Massor av elritsa och stensimpor har fångats men tyvärr har det inte konstaterats någon föryngring av öring, berättar Johan Skoog Om vi inte får någon reproduktion här snart överväger vi att begära att få flytta öringar hit från närbelägna åar.
Återställning av Håjensån
Bättre har det gått i den tidigare hårt flottledsrensade Håjensån. År 2013 återställdes 2 700 meter av ån och två lekbottnar anlades. Året därpå togs ett vandringshinder bort genom att höja vattenståndet nedanför ett fall och ytterligare 21 lekbottnar anlades där 110 ton lekgrus kördes ut med helikopter.
– I Håjensån där det råder fiskeförbud har vi i dag hyfsade bestånd av öring och vi överväger att tillåta visst fiske. I Norrboån är fortsatt fiskeförbud.
Fiskevårdsområdesföreningen har det senaste året byggt tre nya isättningsramper och säljer fiskekort till fiskerättsägare, ortsbor och fritidshusägare samt kräftfiskekort medan merparten av fisket förmedlas av sportfiskeklubben Grangärde fiske som arrenderar fiskevattnen. Arrendet är på 35 000 kronor per år.
Regnbåge och röding
Basen i fiskeklubbens verksamhet är put and take-fiske på regnbåge men även röding. Fisk sätts under säsongen ut två gånger i veckan i sju tjärnar och en sjö.
Klubben hämtar sin fisk från Gustavalax i Hagfors och har i år för första gången känt av problemet med att få tag i sättfisk.
– Tack vare ett långt och fint samarbete har vi hittills alltid fått det vi behöver men i år kommer fisken tyvärr ta slut innan säsongen är slut, säger Torsten Johansson och Ari Heinonen.
Hyr ut hela tjärnar
De flesta tjärnarna hyrs ut på helger till företag och kompisgäng. Grundpriset är 6 000 kronor och då sätts det ut 30 kg fisk och man kan vara mellan fyra och 20 personer och får ta upp all fisk man fångar.
– Nästan varenda helg under hösten är det uthyrt överallt.
Vid Hedtjärns camping får alla som köper fiskekort ställa upp sin husbil eller husvagn utan extra kostnad. Klubben har även ett större militärtält med kamin till uthyrning.
– Vi har gäster från hela Mellansverige.
Fiskeklubben, som har en överskådlig och informativ hemsida, sköter också sophämtningen i hela fiskevårdsområdet.
– Vi kör 16 ton sopor per år.
1,2 miljoner per år
Totalt omsätter klubben 1,2 miljoner kronor per år. Merparten utförs av sex-sju individer.
– Det blir en liten slant över varje år men det använder vi till underhåll, framför allt behövs det hela tiden nya spänger runt tjärnarna.
Båda fiskevårdsområdesföreningen och sportfiskeklubben är nöjda med samarbetet och ansvarsfördelningen.
– Det känns som en naturlig uppdelning utan större gnissel, säger Johan Skoog. I fiskevårdsområdesföreningen skulle vi aldrig mäkta med att göra allt det ni gör i fiskeklubben. Å andra sidan skulle ni inte ha mandat att driva fiskerättsliga frågor.