Havs- och vattenmyndigheten utrotar allt kustnära småskaligt yrkesfiske. Den slutsatsen drar Patrik Stenbäck sedan han fått avslag på sin licensansökan. Hans yrkesfiske skulle i volym, som högst, motsvara vad 10–15 skarvar konsumerar under ett år.
Patrik Stenbäck ansökte förra året om fiskelicens vid Björnö i Bråviken. Hans småskaliga fiske skulle bedrivas helt och hållet på familjens eget enskilda fiskevatten, en fastighet som varit i släkten i flera generationer. Fisket skulle innebära ett extra ben att stå på vid sidan av arbetet på marinan som är ganska säsongsbundet.
– I området runt Björnö finns vikar och vatten där det fortfarande är ganska gott om abborre och gös och där bestånden tål ett försiktigt småskaligt yrkesfiske, säger Patrik Stenbäck.
Fram till förra året uppläts Björnös fiskevatten till skärgårdsbonden Kent Hellberg. Kent har fiskelicens men tycker nu att det är dags att trappa ner med ålderns rätt. Han tycker att det vore utmärkt om Patrik kunde fortsätta och ta vid där Kent slutar. Kent har även överlåtit nät och delat med sig av sina erfarenheter till Patrik.
– Vi har fiskat i liten skala på Björnös vatten och sålt rensad och ”byxad” benfri abborre och gös till båtfolk, öbor och sommargäster i vår egen sjöbod, säger Kent Hellberg. På så sätt har vi kunnat öka kilopriset jämfört med att sälja den fångade fisken orensad.
Länsstyrelsen tillstyrkte
Meningen var nu alltså att Patrik Stenbäck skulle överta samma affärsidé och sälja den rensade och förädlade fisken i en kiosk vid Björnö marina.Han sökte fiskelicens för sin lilla öppna plastbåt, med rätt att få sälja högst 1,3 ton fångad abborre, gös och sik per år. Om han skulle fiska hela kvoten motsvarar det vad 13 skarvar fångar och äter under en säsong. I Östergötlands skärgård finns cirka 35 000 skarvar.
– Länsstyrelsen tillstyrkte min ansökan. De såg positivt på min verksamhet. Och det gav mig gott hopp. Men Havs- och vattenmyndigheten avslog ansökan, och förvaltningsrätten fastslog HaV:s beslut.
Patrik tycker att man ska väga in nationell livsmedelsberedskap, självförsörjning och en levande landsbygd i ett beslut om yrkesfiskelicens. Ett småskaligt skärgårdsfiske är mindre sårbart än ett storskaligt trålfiske till havs, en fråga som har ökat i fokus under de allra senaste åren.
Lågt prioriterat yrkesfiske
– Men det är uppenbart att det småskaliga yrkesfisket är väldigt lågt prioriterat när fiskeresursen ska fördelas. Man kan inte ens tillstyrka en oförändrad fortsättning på ett redan befintligt fiske. Det är som vattentäta skott mellan olika myndigheter och samhällsmål.
Istället prioriteras alltså skarvens status och utbredning, det storskaliga trålfisket till havs och allmänhetens fria handredskapsfiske.
Fritidsfisket går före
HaV motiverar tillämpningen av ”försiktighetsansatsen” och avslaget på Patriks ansökan bland annat med att fritidsfisket har ökat och att det dessutom saknas tillförlitliga lokala beslutsdata.
Det fria handredskapsfisket infördes 1985 med motivering att omfattningen skulle sakna betydelse för fiskbestånden och för fiskerättsägarnas eget eller upplåtna konsumtionsfiske. 40 år senare använder HaV alltså fritidsfiskets fångster som ett av argumenten till att avslå en ansökan om licens för traditionellt yrkesfiske med stöd av enskild fiskerätt på enskilt vatten.
Och längre ut till havs fortsätter det industriella trålfisket, om än i mindre omfattning i år jämfört med tidigare år. I oktober beslutades trålfiskekvoten för 2024 till 95 000 ton i Östersjön och Bottniska viken.
– Trålfisket påverkar oss här inne i skärgården på så sätt att strömmingen kommer in och leker och då utgör viktig föda för gädda, gös och abborre. Nu väljer man alltså att prioritera foderfisket istället.
Explosion av skarv
De första skarvarna etablerade sig i Östergötlands skärgård i slutet av 1980-talet. Skarven bredde ut sig från söder till norr och det första häckningen i Stockholms skärgård ägde rum 1994. Innan dess fanns sporadiska individer av storskarv i Östersjön medan det nu var underarten mellanskarv som tog skärgårdarna i besittning. I och med att mellanskarven kallas storskarv i myndigheternas och ornitologernas nomenklatur har den inte betraktats som en invasiv art utan i stället som skyddsvärd, och därmed undantagen för allmän jakt.
2020 häckade 7 000 par skarvar i Östergötland, vilket omräknat innebär 35 000 vuxna fiskande fåglar. 2012 trodde forskarna att skarvstammen nationellt hade nått en kulmen med 40 000 häckande par i Sverige. Vid inventeringen 2023 räknade man till 74 000 par, alltså nästan en fördubbling sedan ”kulmen” tio år tidigare.
Omräknat och inräknat ungfåglar och vuxna fåglar som inte häckar innebär det ett bestånd på 370 000 fiskande skarvar som var och en behöver ett halvt kilo fisk per dygn för att känna sig mätt och nöjd. Omräknat på 200 dygns vistelsetid i svenska vatten innebär det en konsumtion på 37 000 ton fisk per år. Patrik Stenbäck ansökte om att få fiska 1,3 ton.
– Det är uppenbart vem man är rädd om och vad man prioriterar när man hänvisar till försiktighetsansatsen, säger Patrik.
Oförskämt av HaV
Kent Hellberg, som nu alltså upphör med sitt fiske vid 74 års ålder, har kunnat följa hela förloppet från det att de första skarvarna började häcka i skärgården.
– Fisken har radikalt fått ändra sitt beteende, säger han. På de områden där det tidigare var lätt att fånga fisk är den försvunnen, men istället finns de på andra platser, och i Björnös vatten är det alltså fortfarande gott om abborre och gös. Jag tycker det är oförskämt av HaV att inte tillåta ett småskaligt yrkesfiske inom området.
I dag finns bara en spillra kvar av det skärgårdsfiske som blomstrade fram till för några decennier sedan. Fiskarkåren blir äldre och går ”med krökta ryggar”, och när det inte får komma några nya som tar vid dör yrket ut. Patrik Stenbäck är 46 år och rena ungdomen jämfört med yrkeskåren i övrigt. Hans fiske skulle ha blivit ett tillskott till försörjningen.
– Jag får väl åka in till Norrköping och anmäla mig arbetslös, säger han, mest på skämt.
Får fiska men inte sälja
Som egen företagare gör man inte så, utan man försöker hitta andra födkrokar så gott det går.
Egentligen kan och får han fiska sina 1,3 ton med stöd av enskild rätt och utan hinder från någon myndighet. Men han får inte sälja någon fisk utan att inneha fiskelicens. Det är fastslaget i det avsaluförbud som infördes för några år sedan och som även omfattar en fiskerättsägares fiske på eget vatten.
– Tanken var ju att detta skulle bli en del av mina inkomster, och då måste jag kunna sälja fisken, säger han.
Havs- och vattenmyndigheten har valt att inte svara på frågor om ”enskilda ärenden”. Enhetschef Patrik Persson, som skrivit under beslutet, duckar och hänvisar endast till vad som står i beslutet. Generellt svarar dock tillståndsenheten vid HaV att vid en nyetablering av fiskelicens ska tillgången på fisk beaktas.
Text och Foto: Lars Krögerström
Landsbygdsministern:
Småskaligt skärgårdsfiske behövs för matförsörjningen
Landsbygdsminister Peter Kullgren kan inte kommendera det enskilda fallet med Patrik Stenbäck, men har svarat på allmänna frågor från Våra fiskevatten via epost.
Peter Kullgren säger att det småskaliga skärgårdsfisket bidrar med många värden, förutom livsmedelsproduktion även med levande skärgård och sysselsättning.
– Regeringen har tagit ett helhetsgrepp om ”den blå värdekedjan”, säger Peter Kullgren. Det handlar om att skapa en robust livsmedelsproduktion som kan bidra till livsmedelsförsörjningen.
Där ingår även småskaligt skärgårdsfiske som är viktigt utifrån ett lokalt och regionalt perspektiv.
– Viltförvaltningen i vattenmiljön ska bli mer ekosystembaserad och även omfatta fisket, säger Peter Kullgren. Syftet med det är att kunna minska allvarliga skador på fiskbestånden och fiskerinäringen från predatorer som till exempel storskarv. Det är ett område som myndigheterna ska ha fokus på.
Det innebär, enligt landsbygdsministern, att förvaltningsplanen för storskarv ska öka samverkan mellan olika samhällsintressen och utgöra en vägledning för länsstyrelserna.
– Regeringen anser att livsmedelssektorn ska vara en viktig länk mellan stad, lands- och kustbygd. Bättre villkor för livsmedelskedjan är en förutsättning för att hela Sverige ska fungera. Ett livskraftigt land med god försörjningsförmåga behöver såväl lantbrukare, fiskare som vattenbrukare. Och i det sammanhanget är även småskaligt skärgårdsfiske inkluderat.
Landsbygdsminister Peter Kullgren. Foto: Ninni Andersson/Regeringskansliet