I sjön Visten i Forshaga kommun i Värmland hålls traditionen vid liv. I november när siklöjan leker genomförs fortfarande varje år seklingfiske med not. Ett kulturarv värt att bevara.
Sekling är den dialektala benämningen på siklöja. Seklingfisket är en tradition sedan åtminstone medeltiden. Det var förr en viktig del av försörjningen i bondesamhället. Fiske med not gav rikliga fångster med färsk fisk till människor och husdjur. I dag fiskas endast för nöjes skull.
Pågår i två veckor
Lars Emilsson, styrelseledamot i Sveriges fiskevattenägareförbund och ordförande i Vistens notdragarförening, har satt som en av sina många uppgifter att bevara notfisket efter sekling i Visten. Som sju- eller åttaårig pojke fick han för första gången följa med sin pappa på fisket och sedan han blev 16 år har han varje år fiskat sekling.
Som mest fiskades sekling på 13 platser i sjön Visten men i dag görs det bara på en plats, Västbynäset. Fångsterna har varierat genom åren. Rekordfångsten noterades 1926 med 1829 kilo siklöja. 1931 sänktes Vistens vattenyta och fisken förlorade då sina bästa lekplatser och sedan dess är fångsterna betydligt mindre. I dag räknas fångsten i antal i stället för i vikt.
– Under 1970-talet minskade bestånden också kraftigt på grund av det sura nedfallet. Men i dag finns det betydligt mer fisk än vad vi tar upp, säger Lars Emilsson.
Seklingfisket i Visten inleds runt den sjunde november och pågår i cirka två veckor. Vattentemperaturen behöver komma ned till cirka sju grader för att leken ska komma igång och fisken går då in på grunt vatten. Först kommer hannarna och de små honorna, därefter de större honorna med rom och kvar sist är de hannar som aldrig fick leka.
När mörkret lagt sig
Fisket inleds vid femtiden på eftermiddagen då mörkret lagt sig över sjön. Noten ligger redan i vattnet efter gårdagens fiske. Enkelt uttryckt kan man säga att det är en stor säck med 30 meter långa fångstarmar som är försedda med flöten och sänken och med två rep kvar i land. Fram till 1970-talet var noten uppbyggd av bomullsgarn och hamparep och var mycket tungarbetad. Men i dag är den till stor del tillverkad i nylon.
När noten vevas in följer den hela tiden botten så att löjorna pressas in mot mitten och fångas i säcken. Förr drogs noten från en brygga, men sedan några år fiskas istället från land.
Vevas in långsamt
Börje Karlsson och Lars-Erik Larsson sköter invevningen i den första omgången. Anordningen på land består av två enkla träställningar, så kallad vev eller spelbänk med varsin rulle som repet vevas upp på. Det är viktigt att inte veva för fort. Det tar drygt en halvtimme att få in noten till land. Lars Emilsson och Leif Andersson vadar ut i vattnet och drar in den. Den första fångsten blir en besvikelse – mest mört och endast några få och små löjor.
Medan noten på nytt läggs ut med båt samlas fler och fler personer i och runt fiskekojan. Några är bara nyfikna på att vara med, några kommer för att få bete till laxfisket i Vänern och några vill ha en smakbit.
Smörstekt delikatess
I fiskekojan har Lars förberett lite av gårdagens fångst. Fisken har rensats, rullats i salt, ströbröd och aromat och får gå ned i stekpannan på vedspisen. En härlig doft sprider sig i stugan.
– Jag tillagar siklöjan ungefär som strömming och med mycket smör. I princip kan man laga allt med siklöja som man gör med strömming. Och jag tycker siklöjan är godare, säger han.
Och visst är det gott, jättegott.
Vem tar över?
Kvällens två ytterligare drag, eller kast som det heter, blir mer lyckosamma. Totalt landas 300 – 400 seklingar. Under höstens totalt 18 kast på 11 fiskekvällar fångas ungefär 5 500 seklingar.
Under 1990-talet ordnades tillsammans med kommunen Seklingnatta i Deje med föreläsningar på dagen och fiske för intresserade på kvällen. Men i dag oroar sig Lars för vem som ska ta över när han inte längre orkar.
– Många unga verkar i dag så upptagna av annat så visst är jag orolig för hur traditionen ska föras vidare. För det är ett kulturarv och en tradition som är värd att bevara, säger han.
Fakta/
Många namn för kärt barn
Siklöjan ingår i familjen laxfiskar och förekommer i norra Europa. Den lever i stim i kalla, näringsfattiga sjöar och nordligaste Östersjön och leker i mitten av november. En hona kan lägga uppemot 3 000 ägg.
Siklöjan har många fler dialektala namn än sekling. I övriga Värmland och vissa norska trakter kallas den vemme eller vemma, runt Siljan blikta, i Dalsland guppa och vimma, i Hälsingland stämling och runt Vänern sil.
I byn Nusnäs vid Siljan har under många år arrangerats SM i notdragning efter siklöja.
Läs också: Viktigt ta vara på traditionell kunskap